Från snö och skidor till regn och mango

För en vecka sen packade jag ihop mina saker i Åre efter 2 veckors semester i vinter-Jämtland för att återvända till Sydsudan. Innan jag åkte hem trodde jag att jag skulle frysa mest hela tiden men så var det inte. För det mesta kändes temperaturen helt ok, det som var ovant var att ha alla dessa lager med kläder på sig, speciellt att behöva ha strumpor och långärmat på sig inomhus. Jag hade en underbar, vilsam och välbehövlig semester och hann med att göra några sköna skidturer, både i sol och i regn, och framförallt i bästa sällskapet och med gott fika.

När jag klev ur planet i Juba i tisdags slog en ganska fuktig värme emot mig, regnperioden är på väg och med den lite svalare temperatur men högre luftfuktighet. Det tog några dagar att vänja sig igen men nu tycker jag att 26-27 grader inne och 30-35 (och ibland mer) ute känns bra.

Det bästa av allt är att mangosäsongen är här! I morse när jag var ute på min jogging runda passerade jag under de stora mangoträden och överallt lyste det gult av mogna frukter. På marken var det fullt av nedfallna frukter och barnen var i full färd med att plocka så många dom kom åt.




Den lokala mangon här är ganska lite men söt och underbart god. Den säljs mest överallt utefter gatorna och man köper dom "gruppvis" med fyra i varje. Man kan intesjälv plocka ihop dom fyra frukter man vill ha, bara välja vilken grupp. Det är olika mognadsgrad inom varje grupp, en att äta samma dag och dom andra om någon/några dagar. Ett bra upplägg tycker jag, det blir mindre svinn eftersom man "måste" köpa dom som är väldigt mogna och det är ju praktiskt att inte alla måste ätas upp samma dag. Det mesta är dyrt här men inte mango; 5-6 kr för fyra stycken!

Konyokonyo, flätor och semester

Konyokonyo var en sån där härlig marknad där man kan hitta allt. Kläder, skor, plastgrejer, elektronik, verktyg, väskor, böner av alla de slag, tyger...  Och billigt också, i alla fall med Sydsudanesiska mått mätt. Inga "riktiga" byggnader utan mest skjul och presenningar med trånga gränder mellan. "Var" skrev jag för förra veckan brann hela marknaden ner. Ingen vet riktigt hur branden startade men troligt är att det var något el-fel nånstans. Allt försvann på några timmar. Vi såg den svarta röken som sträckte sig som en pelare mot skyn, utan att vi då visste var det brann. Efter 1½ timme hörde vi brandkåren rycka ut och då var det givetvis redan för sent för att rädda marknaden. Brist på vatten gjorde visst att det tog tid för brankåren att komma.

Som tur var så startade branden på kvällen och inga människor kom till skada. Men jag tänker på alla människor som förlorade allt, för många den enda inkomstkällan i familjen. Tragist och sorgligt. När jag var där häromdagen fanns röklukten fortfarande kvar och man höll på att röja upp bland sotiga plåtbitar, trasigt porslin, förkolnat virke och annat som fanns kvar. Mitt i allt var det några som börjat bygga upp nya enkla stånd av pinnar och presseningar igen men jag undrar om Konyokonyo nånsin kommer bli vad den var.

För en månad sen tillbringade jag 5 timmar hos frissan och flätade håret. Det är lätt att bli inspirerad när man vistas bland kvinnor som ständigt ändrar frisyr med hjälp av olika typer av flätning. Trots att jag har ganska långt hår så funkar det inte att bara göra flätor av mitt eget hår, en hel del konstgjort hår måste till också. Det kändes lite konstigt första dagarna men efter ett tag vande jag mig. Ganska lättskött är det också.

Förra helgen var det så dags att ta ur flätorna, mitt eget hår hade börjat slita sig löst och det såg lite tufsigt ut. Mary och jag kämpade säkert 1-2 timmar innan alla flätor var borta. Efter tre veckor med hårda små flätor blir håret ganska krulligt. Lite Ronja Rövardotter stuk. I alla fall tills jag tvättade det, nu är det lika spikrakt som det brukar vara.



Det absolut bästa i mitt liv just nu är att i morgon bitti sätter jag mig på flyget till Nairobi. Efter några timmar på rödakorskontoret där och lite middag och en öl på stan bär det av mot Amsterdam, Stockholm, Östersund och slutligen Åre. Jag ska hem på semester!!! Det känns lite overkligt, efter nästan 10 månader här i värmen ska jag snart plocka fram skidorna och ge mig ut i snön. Underbart! Jag längtar.

Klättring i Sydsudan

Jodå, det går att klättra även här. Det hade jag nog inte räknat med och det har tagit 9 månader att komma på det. Det hela började med att Paul som jobbar för USAID gjorde ett inlägg på Jubalicious (ett forum för diverse diskussioner, annonser och annat här i Juba) och undrade om det fanns några klättrare i landet. Och det finns det. Och som dessutom har med sig klätterutrustning (inte alla). Vi är nu ett lite gäng på 5 personer som tänker utforska klättermöjligheterna här. Vi är inte först med att klättra här, tydligen fanns ett gäng här för några år sen också men ingen av dom är kvar. Men vi har sett bilder.

Vårat gäng består hittills av, förutom jag själv och Paul, Jakub från Polen som driver ett byggföretag här, LaChelle från USA som jobbar för en italiensk organisation och Gabrielle från Italien som jobbar för en annan italiensk organisation. Internationellt så det förslår. Och så Agnes, Jakubs sambo som följer med men inte klättrar.

Igår var det premiär. Jag, Paul, LaChell, Jakub och Agnes begav oss till Jebel Kujur tidigt på morgonen. Ohyggligt tidigt! 07.00 för att hinna ut innan det blev för varmt. Vi hittade ganska snart en liten klippa som såg klättringsbar ut och där det fanns flera stora stenblock att göra toppankare i.

Jag fick äran att klättra först och den leden fick namnet Un-expected. Paul tog nästa led och döpte den till Chinese Water. Ett par leder till lyckades vi hitta men dom fick inget namn. Gradering? Tja, jag vet inte riktigt, inte speciellt brant eller svårt men väldigt lite att stå på och hålla i. Superkul i alla fall!


På väg tillbaka hittade vi ytterligare ett par möjliga väggar, dom ska vi utforska närmare så snart som möjligt. Det hänger mest på om det finns klippblock att sätta upp topprep i. Träd finns i princip inga på det här berget och inga sprickor heller så trad är inte att tänka på. Det känns dessutom bättre att köra lite säkrare - att råka ut för klätterolyckor i Sydsudan känns inte som någon bra idé.


Gabrielle var på vandring på annat håll i landet och meddelade att han hittat i alla fall ett ställe som skulle kunna erbjuda klättring. Det får bli en helgutflykt framöver också. Och det finns en klättervägg här i Juba också, den ska vi leta reda på.

After climb blev det också. Livet är allt bra härligt!

Variation på jobbet

Jag gillar verkligen att ha ett jobb som ger mig möjlighet att göra olika saker, och enformigt är nog det sista jag kan säga om jobbet jag har nu. I uppdragsbeskrivningen till det här jobbet är det uppradat en massa olika uppgifter (kommer knappt ihåg allt). Mycket handlar om stöd till Sydsudans Röda Kors (SSRC) inom organisationsutvecklingen. Och visst, jag gör mycket av det som står där men det blir lätt en massa annat också. Speciellt när här där personalstyrkan är ganska liten, både inom SSRC och Federationen som jag jobbar för. (För icke-rödakorsare: Federationen är International Federation of Red Cross and Red Crescent Societies, IFRC. Kolla på www.ifrc.org). När man är en liten personalgrupp gäller det att kunna tycka in lite här och var och fördela arbetet så gott det går.

Jag gör också saker som jag inte hade trott att jag skulle ägna mig åt. Som att se till att Internetanslutningen fungerar på kontoret (via satellitanslutning som under hösten strulade mest hela tiden) och skruva ihop IKEA möbler. Jodå, du läste rätt, vi skickade efter IKEA möbler till de nya kontoren i höstas. Levererades från Dubai. Skrivbord, kontorsstolar, hurtsar, hyllor (bestående av en massa olika delar). Många kartonger blev det och en hel del skruvande också. Nu har jag inte skruvat ihop allt själv, vår logistik delegat och chaufförerna börjar nu bli riktiga IKEA proffs!

Förutom att fixa med praktiska saker på kontoret ska planer, budgetar och rapporter skrivas, arbetsbeskrivningar för nya tjänster tas fram, ansökningar gås igenom och intervjuer genomföras. Policys och riklinjer är också något det finns behov av här och samordning mellan alla som stöttar SSRC. Några nationella rödakorsföreningar finns på plats med representanter och projekt och Federationen har en roll att stötta SSRC i samordningen. Viktigt att alla går åt samma håll, och åt det håll som SSRC vill!

Organisationsutveckling är ett ganska vitt begrepp och det är mycket man kan stoppa in där. Just nu ligger fokus på medlemsvärvning, utveckla stadgar, frivilligutveckling och utveckling av Röda Korset i de olika distrikten.

De senaste månaderna har vi arbetat intensivt med att utveckla stadgar till den nya föreningen. "Vi" innebär Federationen (=jag), ICRC (Internationella Rödakorskommittén) och SSRC. Det har varit ett spännande arbete med flera möten och seminarier runt om i landet. Många diskussioner och frågor, ändringar i texten och funderingar på hur man vill att det ska vara. Processen är viktig, att involvera frivilliga, anställda och styrelsemedlemmar i arbetet. Här som på hemma fungerar det dåligt att utveckla något på central nivå och sen bara "trycka" ut det till lokalfältet. Och att vi valt rätt arbetssätt har vi fått bevisat flera gånger - vi ser ett stort engagemang, ökad kunskap, intresse. Inspirerande och givande arbete!

Mangoträden blommar

Här i Sydsudan är det så lyxigt att man har två mangosäsonger! Perfekt för mig som älskar denna frukt. Just nu blommar träden men idag jag har sett några små emryon till frukter. På marknaden kan man köpa mango redan nu men dom kommer från grannländerna, Kenya och Uganda. Min kollega Mary som varit hemma i Kenya över jul hade med sig några goa frukter när hon kom tillbaka härom dagen. Mums!

Sedan någon månad tillbaka springer jag en liten runda på morgon innan jobbet några dagar i veckan. Ibland själv och ibland i sällskap med några andra. Första delen av vägen är inte så kul, den går på en dammig väg genom området där jag bor. En väg trafikerad av vattentankbilar på väg till och från Nilen där dom hämtar vatten för att leverera till diverse ställen. Förutom att det är en hel del trafik på den smala vägen (trots den tidiga morgonen) passarar man ett antal sophögar med diverse skräp, ibland ganska illaluktande. Högarna eldas då och då men plastpåsar och plastflaskot blir kvar.


På ett ställe passerar man en liten marknad vid floden där det brukar vara full aktivitet redan 6.30 på morgonen. Kvinnor kommer dit och säljer grönsaker och jag möter ofta kvinnorna bärande sina gröna blad i bunkar på huvudet. De som bor och rör sig utmed vägen börjar nog bli vana vid att se mig/oss springa där, barnen ropar "God morning" och det har hänt flera gånger att några av kvinnorna springer med oss en bit (i flipp-flopps och bärande på diverse saker).

Efter ett tag kommer man in på en mindre väg/stig som går utmed en lite flod som är en liten sidoflod till Nilen. Vägen kantas av traditionella lerkyddor och träd. Inga bilar (bara motorcyklar, cyklar och gående) och mycket skönare att springa här än på stora vägen. Och det bästa av allt - man springer genom några dungar med stora mangoträd! Svalt och skön under träden och en härlig känsla av att vara i naturen.

Nytt år nya tag - del 2

Det var lugnt på kotoret idag också. Några fler som kommit tillbaka från ledigheten men ändå lugnt. Så det kändes som ett bra tillfälle att ta nya tag även på jobbet.

Jag tog tag i plastfickor och högar med papper som låg lite här och var på skrivbordet och i skåpet. Ett alldeles nytt plåtskåp med dörrar som ersatte bokhyllan före nyår. Rensade ut det jag inte behöver längre, satte in i pärmar, la i nya plastfickor. Sorterade flastfickor, broschyrer och andra bra-att-ha-dokument i ordentliga högar och i olika fack. Wow vilken ordning det blev! Undrar bara om jag kommer att hitta allt nu. Det tidigare oordningen hade jag trots allt lite koll på.

Skönt också att få in allt bakom dörrar och bort från den öppna bokhyllan. Torrt ute och sand/jord som far omkring i kombination med otäta förnster och konstant öppna dörrar gör att allt som inte är skyddat blir dammig på en dag.

Nytt år nya tag

Jag började bra men tappade snabbt. Hade tänkt blogga regelbundet och berätta om allt möjligt men av någon anledling kom jag av mig. Men nu är det ett nytt år och jag tänkte göra ett nytt försök. För jag vill ju gärna berätta om och dela med mig av mitt liv i Sydsudan.

Julen har passerat lugnt och stilla för min del. Jag var kvar i Juba och var bara ledig under helgdagarna. Men vi hade mer ledigt än hemma - även tisdagen den 27:e var helgdag här. Det blev inte mycket av julfirande direkt, svårt att få till någon riktig julstämning i 40 graders värme. Men det började i alla fall med lite norks jul-grillning hos norska ambassadören helgen före jul. Inte så jul-likt det heller men juldukar och julmusik hade vi vid långbordet bredvid poolen. På julaftonskvällen fick jag lite svensk julmat tillsammans med några svenskar som jobbar för FN. Svenska försvarsmakten hade skickat ner sill, knäcke, kalles och rödkål till militären i gänget. Det smakade bra. Och pepparkakor hade jag fått tidigare från mina kollegor.

Nyårsfirandet blev ännu lugnare, middag hemma i lägenheten tillsammans med mig själv. Det var säkert en del firande på olika håll på stan men just vid sådana tillfällen är det bättre att hålla sig hemma. Av säkerhetsskäl. Inte för att det är direkt oroligt här i Juba men med relativt stor tillgång på vapen i kombination med festande och svåra tider för många ökar riskerna för bråk och kriminalitet.

På jobbet är det väldigt lugnt dessa dagar. Här är det jultiden som är den stora semestertiden och många är lediga några veckor. Rätt skönt faktiskt, att få lite tid att komma ifatt med sånt som halkat efter och att få ta det lite lugnt efter en superhektisk tid innan jul.

Nu ska jag äta färsk ananas.